|
Handarbetets Vänners skola Högre hemslöjdsutbildningen Hård slöjd Examensarbete 2000 |
||
 |
StamkärlRapporten är en del av ett examensarbete kring "helgjutna" kärl för förvaring av vätska. Svårigheten med denna teknik är den väldiga rörelse som blir i en kärlvägg som är täljd ur en hel stam. Här beskrivs praktiska försök, litteratur- och föremålstudier kring tekniken i ett försök att komma underfund med hur de äldre föremålen är tillverkade. |
|
|
Författare: Niklas Karlsson
Handledare: |
||
"För mjölkens forsling och förvaring använde man mjölkflaskor och kaggar af granvirke. Till dessa sökte man sig ämnen af ihåliga granstammar, i hvilka håligheten utvidgades, till dess att kärlets väggar erhöllo lämplig tjocklek, hvarefter bottnar inprässades. På flaskorna gjordes bottnarna utbuktiga och de bandades med tunna flata band af björk. Öppningarna i flaskorna gjordes runda och så stora, att handen bekvämt kunde införas i flaskan. Öppningen tillslöts med en träpropp. På kaggarna gjordes en fyrkantig öppning som tillslöts med ett litet fyrkantigt lock, hvilket trycktes till med en låsvidja. Kaggarna beströkos med tjära. Endast de små kaggarna, i hvilka man förvarade ostlöpet, gjordes af björk. Äfven dessa voro helgjutna."
Kristoffer Sjulsson, ur Hans Mårtensson, Samisk form och tradition.
Innehållsförteckning:
Inledning
Frågeställning
Syfte
Litteratur
Metod
Resultat
Diskussion
Tekniken
Tesen
Bottnarna
Bandning och tjärstrykning
Spåret
Benämningar
Litteraturförteckning
Inledning
Mjölkflaskor och kärl för förvaring av olika livsmedel har gjorts i flera tekniker. Laggning är den vanligaste, eller åtminstone mest dokumenterade tekniken.
I boken Samisk form och tradition kallar Kristoffer Sjulsson dessa flaskor för "helgjutna". Jag kallar dem även för "stamkärl", ett uttryck som jag hört av min vän Anders Assis, och som han tror sig ha fått från Bosse Persson, som var trälärare på Bäckedals folkhögskola när Anders gick utbildningen "människa, natur, teknik" där.
Ordet "helgjuten", har använts i sammanhang där man velat beskriva att något är intakt, att man i bearbetningen har bevarat dess hela form. Uttrycket har t.ex. använts om lomskinn (Pettersson, sid. 329) och vissa näverburkar (Keyland, sid. 28 del 2).
Vad gäller kärlets olika delar har jag i det här arbetet kallat den urtäljda stammen för kärlvägg, och de båda sidorna som passas in i kärlväggen för bottnar. Detta för att göra det svårare att blanda ihop begreppen.
Frågeställning
Frågeställningen kring stamkärl/helgjutna flaskor i det här arbetet handlar om hur man gör för att få dem att kunna hålla vätska. I en kärlvägg som är gjord i ett stycke av en stam får man en maximal svällning och krympning vid fuktväxlingar. Hur hanterar man denna stora rörelse i träet?
Jag vill undersöka om denna tes stämmer. Dels genom att prova tesen praktiskt, men jag ska också försöka finna belägg för den i litteratur (beskrivningar) och genom att studera föremål.
Syfte
Syftet med arbetet är att försöka förstå för att kunna återskapa tekniken och föremålen. Begreppet krympkärl/krympburk är idag utbrett, och riskerar ibland, enligt min uppfattning, att användas även då man talar om äldre föremål som mjölkflaskor. Trots att man inte vet om de är gjorda i "krympteknik" eller inte.
Litteratur
Den huvudsakliga litteraturen är Hans Mårtensson, Samisk form och tradition; här beskriver Kristoffer Sjulsson kort tillverkningen av helgjutna mjölkflaskor och kaggar. (Se sid. 2)
I Svensk allmogekost, av Nils Keyland, nämns det att flaskorna kunde vara laggade eller gjorda i ett stycke. Även i bildtexter talas det om att flaskor är gjorda i ett stycke.
Metod:
Litteratur- och föremålsstudier
Litteratur har undersökts på Nordiska museets bibliotek och föremålsavdelning.
Jag har under arbetet tittat på tre äldre, helgjutna mjölkflaskor. De finns på Delsbogården på Skansen, på Nordiska museets samiska avdelning och på Ljusdalsbygdens museum. Jag har i första hand tittat efter sprickor i kärlväggen. Jag har även försökt se hur årsringarna ligger i bottnarna och om de är/har varit tätade eller ytbehandlade t.ex. med tjära.
Prover av tekniken
Det praktiska arbetet har lagts upp så att flera prover har gjorts efter den tes som finns beskriven tidigare. De har även i stort sett följt den beskrivning Kristoffer Sjulsson ger i boken Samisk form och tradition. Proven har sedan fått ligga i vatten.
Resultat:
Föremålsstudier
Alla tre flaskorna är ovala till formen, bottnarna är buktiga och alla flaskor verkar ha liggande årsringar i bottnarna. Flaskorna på Skansen och Ljusdalsbygdens museum saknar band, kan emellertid ha varit bandade, och är i stort sett utan sprickor.
På Nordiska museets föremålsavdelning hittade jag uppgifter om 15 flaskor som säkert kunde avgöras vara helgjutna, endera genom beskrivningar eller genom fotografier. Av dessa var 6 från Dalarna, 3 från Värmland, 2 från Hälsingland, 2 från Härjedalen och 2 från Ångermanland.
Praktiska försök
Jag har gjort 6 prover. På alla kärlen är kärlväggen gjord av gran, ur en stam med en diameter på ca 17 cm. Alla kärlen är bottnade med 2 bottnar.
Prov nr 1: Bottnar i furu med liggande årsringar. Kärlväggen spräcktes när jag skulle slå i andra bottnen.
Prov nr 2: Bottnar i furu med liggande årsringar. Efter att ha legat i blöt över natten var kärlet relativt tätt. Det droppade emellertid lite ifrån det. Kärlet beströks med tjära efter att ha fått torka upp lite grann utomhus och bandades sedan med rönnband.
Prov nr 3: Bottnar av hoplimmad gran med liggande årsringar. Kärlet gjordes som prov nr 2. Efter ett dygn i vatten var kärlet till synes helt tätt. Efter en stund bildades fukt i nederkanten på spåret och efter en timme hade det bildats några vattendroppar. Efter att ha stått i 3 dygn fyllt med vatten var kärlet helt tätt.
Prov nr 4: Gjordes som 2 och 3, bottnarna gjordes av hoplimmad gran med liggande årsringar. Efter fyra timmar i blöt sprack kärlväggen genom öppningen.
Prov nr 5: Gjordes som övriga kärl. Efter ett dygn i blöt läckte det fortfarande lite. Efter några dagar fyllt med vatten läckte det fortfarande så att det efter ett dygn bildats en liten fläck med vatten under den. När jag skulle banda kärlet föll det i golvet och sprack.
Prov nr 6: Gjordes med lite djupare spår än de andra kärlen. Spårdjupet är svårt att bedöma, men en uppskattning är att det rör sig om 2 mm i de tidigare och 2,5-3 mm i prov nr 6. Kärlet bandades med rönnband och lades i blöt. Kärlet läckte mer än de övriga efter ett dygn i blöt.
Diskussion:
Tekniken
Tekniken att göra helgjutna kärl ur en stam är komplex. Under arbetet har jag slagits av hur svårt det är att teoretisera tekniken. I teorin skulle man kunna mäta de olika delarnas rörelse från vått till torrt och beräkna de marginaler man har. Men då bortser man från den kraft som de olika delarna utövar på varandra när bottnarna sväller. Kärlen visade sig innehålla stora spänningar. Exempelvis så sprack prov nr. 5 när det tappades i golvet, något som verkar orimligt om det inte vore för att kärlväggen utsattes för spänningar inifrån.
Tesen
Syftet med arbetet var att undersöka och finna stöd för min tes. Proverna tycker jag till viss del stöder mina teorier: kärlen tätades betydligt när de fick ligga i blöt och sedan hållas vattenfyllda. Prov nr 3 blev helt tätt, och prov nr 2 och 5 kunde hålla vatten så pass att de kunde stå vattenfyllda under flera dygn. På lite längre sikt förbryllades jag däremot av proven: att det verkar som om prov nr 3 kunde börja torka fast det var fyllt med vatten och tillslutet med en tapp. Men jag vill inte dra den slutsatsen att kärlväggen faktiskt började krympa, det verkar helt sjukt. Min slutsats är att en torkspricka i ytan försvagade kärlväggen som inte hölls ihop av några band.
Bottnarna
En teori som jag startade arbetet med, och som grundar sig i min tes, var den att man skulle kunna få bottnarna att spränga kärlväggen. Genom att göra dem med liggande årsringar och sedan passa in dem så trångt det bara går redan från början. (När de sedan sväller brister kärlväggen, som inte sväller eftersom den redan innehåller så pass mycket fukt.)
Bandning och tjärstrykning
En stor missbedömning tycker jag var att jag inte bandade fler prover med en gång. Jag tror att både bandningen och någon sorts ytbehandling, t.ex. tjärstrykning, kan hindra kärlen från att spricka. Prov nr 3 sprack efter att ha stått fyllt med vatten inomhus i närmare 10 dagar. Sprickan började som en spricka i kärlväggens utsida, vilket kan tyda på att kärlväggen torkade till viss del och att det då uppstod en "torkspricka" som försvagade kärlväggen. En bandning kunde kanske ha hållit ihop kärlet trots sprickan. En ytbehandling med tjära eller olja kan dessutom ha hindrat fukten att vandra ut ur ytan för fort. Detta är förstås mina egna fungeringar, som jag nämnt tidigare är det svårt att teoretisera denna teknik.
Spåret
De svåraste momenten vid tillverkningen av ett stamkärl verkar vara spåret och inpassningen av botten i spåret. På de kärl där det varit en stor läcka på något ställe så har jag i många fall (genom att lysa med en ficklampa in i kärlet) kunnat se att spåret varit ojämnt, att kanterna på spåret inte löper rakt och jämnt. En svår avvägning är också djupet på spåret. Mina (relativt små) kärl hade grundare spår än den flaska som jag jämförde med på Nordiska museet. Jag tror att spårets djup kan göras i förhållande till hur stora bottnarna är.
Benämningar
För att benämna kärlen i det här arbetet har jag använt begreppen stamkärl och helgjutna kärl. Jag tycker att båda begreppen beskriver bra vad det är för sorts kärl. I Bonniers Svenska Ordbok betyder ordet helgjuten "enhetlig, alltigenom äkta, harmoniskt avvägd: en h. karaktär, roman".
Under rubriken syfte nämnde jag begreppen krympkärl och krympteknik. De begreppen kan man ifrågasätta när det gäller att förvara vätska. Kärlen i det här arbetet, då menar jag de praktiska försöken, kan man inte säga är gjorda i krympteknik, och man kan alltså inte kalla dem för krympkärl.
Litteratur
Mårtensson, Hans, Samisk form och tradition. ICA bokförlag 1999.
Keyland, Nils, Svensk allmogekost. Carlsson bokförlag 1989.
Pettersson, O P, Nybyggares dagliga leverne. Vilhelmina kommun 1999.
Litteratur- och föremålsstudier
Prover av tekniken
Föremålsstudier
Praktiska försök
Den teknik som beskrivs i det här arbetet är en teknik som påminner till viss del om laggning, och kanske ännu mer om såtning/tunnbinderi. Skillnaden är att då laggade och såtade kärl är hopsatta av ett antal stavar, så är dessa kärl gjorda i ett stycke.
Flaska i Delsbogården på Skansen
Min tes i det här arbetet är att när kärlet/flaskan ska innehålla vätska ska man inte låta kärlväggen torka (krympa) utan istället låta bottnarna svälla till ett tätt kärl. Kärlet ska alltså göras av en relativt fuktig stam där man pressar in torra bottnar och sedan fyller kärlet med vätska eller förvarar det fuktigt.
För att få en uppfattning om hur vanligt förekommande de helgjutna flaskorna är har jag även besökt Nordiska museets föremålsavdelning för att försöka hitta flaskor i denna teknik i deras samlingar.
Spåren och bottnarnas utformning blir naturliga följdfrågor i tillverkningen, som jag förutom tesen tar upp i diskussionen.
Den flaska jag har tittat på på Nordiska museet har banden kvar, den är dessutom bandad kring den förhöjning som är runt öppningen. Kärlväggen har två sprickor, som tillsammans är cirka 20 mm vida. Djupet på spåret, som syns i sprickan, ser ut att vara c:a 3-4 mm. Kanten på bottnarna ser ut att vara plan på ena sidan och kupad på den andra, så att profilen blir som en saxslipning.
Först tillverkas kärlväggen. Efter det görs spåret och bottnarna, som görs kupade, slås/pressas i. Därefter borras öppningen i kärlet.
Efter 2 veckor läckte kärlet lite grann (under ett dygn bildas några droppar vid ena spårets nederkant).
Efter att ha stått fyllt med vatten inomhus i en vecka sprack kärlet. Kärlet var inte bandat eller tjärat.
Föremålsanalysen av de tre mjölkflaskorna stöder inte heller entydigt min tes. Om man gör ett kärl ur en rå stam och pressar i bottnar som är torra så borde stammen spricka när kärlet torkar. Det var bara ett av de kärl jag tittade på som det var några egentliga sprickor i. Det hade dessutom spruckit väldigt mycket medan de andra två var i princip hela. Man kan inte dra några slutsatser från det.
Prov nr 2 visade sig hålla för den här kraften, därför fortsatte jag att ha liggande årsringar i bottnarna. Jag tror inte heller att en botten med stående årsringar skulle hålla för den kraft med vilken man pressar in den i kärlväggen.
Visserligen sprack prov nr 4 av trycket från bottnarna, men det berodde nog snarare på att öppningen var gjord på fel sätt och detta gjorde kärlväggen för svag.
Prov nr. 4
När det gäller äldre kärl, t.ex. mjölkflaskor, kan man inte utifrån det här arbetet utesluta att de är gjorda i krympteknik. Men man kan inte heller utesluta att de är gjorda enligt tesen i det här arbetet eller på något liknande sätt. En begreppsförvirring, där man förväxlar teknik och benämning på föremålet, vore därför olycklig, tycker jag.